Vänsterpartiet Ale

Vandringsutställning av Johan Persons bilder, som är tillsammans med Martin Schibbye fängslad i Etiopien, hänger uppe ca. 14 dagar

Premiär den 13 april 2012

Biblioteket Ale gymnasium

Sverige ska vara en tydlig kraft för frihet, fred och försoning i vår värld brukar det heta i den borgerliga regeringens högstämda deklarationer och högtidstal. Samtidigt har avslöjande lagts till avslöjande om hur handelsminister Ewa Björling utan någon tvekan fördjupat det ekonomiska samarbetet med några av vår tids värsta förtryckarstater. Svensk handelspolitik har under Björlings ledning helt frikopplats från arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati.

I juni 2009 ledde Ewa Björling en handelsdelegation till diktaturens Syrien. Efter resan skrev regeringen på sin hemsida om ”omfattande reformer av samhället” i Syrien, men inte något om förtrycket mot oppositionen. I delegationen ingick bland annat svenska Ericsson som lyckades sälja mobilsystem RANOS, som regimen i Damaskus senare kunnat använda för att övervaka sin befolkning och spåra upp oppositionella. När EU i vintras diskuterade att införa sanktioner mot telekomsektorn i Syrien sa Sverige som enda land nej.

I september 2009 ledde Ewa Björling en handelsdelegation till Libyen. Huvudsyftet var att förmå diktaturen att köpa övervakningssystem från svenska Rymdbolaget. Till SVT sa en av deltagarna efter resan att det var en ”liten guldruschstämning”. I pressmeddelandet inför resan lyfta man fram Libyens stora satsningar på infrastruktur, men inte ett kommatecken ägnades åt de omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna.

2009 måste ha varit ett arbetsamt år för handelsminister, för nu avslöjas att hon även hann ta initiativ till ett tio år långt samarbete med diktaturen Saudi-Arabien för att kunna leverera bland annat övervakningssystem som hade ökat regimens möjligheter att övervaka sin egen befolkning.

Tyvärr kan listan göras mycket lång. Mellan oktober 2007 till september 2010 besökte handelsministern Nordafrika och Mellanöstern 26 gånger, bland annat Libyen, Egypten, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Saudi-Arabien och Tunisien. Under samma tid gjorde hon ett besök i Latinamerika, två i Kina och två i Indien. Logiken är dunkel. Varför har handelsministern besökt Saudi-Arabien fler gånger än Sveriges två viktigaste exportmarknader Tyskland och Norge?

En rad diktaturer har fått glans och legitimitet genom att Sveriges handelsminister leende skakat hand med deras företrädare. Så sent som i mars förra året var den syriske vice premiärministern i Stockholm och åt älg med Ewa Björling, ett besök som fick genomslag i regimvänlig media i Syrien, en fjäder i hatten för en allt mer ifrågasatt regim.

Direkt komiskt blir det därför när Björling i riksdagen påstått att revolterna i Nordafrika ”inte varit möjliga över huvud taget” utan hennes resor och det svenska näringslivets närvaro. Få demonstranter i Damaskus eller Manama håller nog med.

Retoriken känns samtidigt igen, det lät på samma sätt när Moderaterna motsatte sig inskränkningar i exporten till apartheidregimen i Sydafrika. De nya moderaterna försöker nu dölja de gamla moderaternas misstag och hävdar numera att man var emot apartheid. Men man har uppenbarligen inte lärt något av sina misstag. På samma sätt som Moderaternas motstånd mot handelsbojkotter mot Sydafrika på 80-talet spelade apartheidregimerna i händerna så innebär dagens moderatmärkta handelspolitik att frågor om demokrati och mänskliga rättigheter helt satts på undantag när svenska varor och tjänster ska säljas till vår tids värsta diktaturer.

Vänsterpartiet Göteborg och ABF bjuder in alla feministiskt engagerade och intresserade i Göteborg, Älvsborg, Bohuslän, Skaraborg och Halland till en regional feministisk konferens i Göteborg helgen 21-22 april.

PROGRAM:

Maria Sveland pratar om kvinnors livsvillkor och förslag för ett jämställt familje- och vardagsliv.

Josefin Brink pratar om kvinnors ekonomiska villkor och förslag för en jämställd arbetsmarknad.
Ung Vänster håller i två praktiska pass: internfeministiska verktyg samt feministiskt självförsvar.
Dessutom kommer Anjelica Hammersjö att föreläsa om sexualiserat våld och Berit Larsson om feminismens historia.
Vi står för alla måltider under konferensen samt när det gäller deltagare från andra distrikt än Göteborg som har lång resväg även för logi (lördag natt) och resa (billigaste färdsätt).
Vi hoppas på en inspirerande helg som kommer att ge oss massor av nya idéer och energi att fortsätta det feministiska arbetet samt möjlighet att knyta kontakter över distriktsgränserna.
Anmälan:

Anmäl dig så snart som möjligt och senast 2 april till goteborg@vansterpartiet.se
Vi behöver veta ditt namn, distrikt, telefonnummer, mejladress samt om du kommer att vilja övernatta.

Här är Maj Wechselmanns film om Martin och Johan och situationen i Etiopien.

Här är en länk till filmen Det är upp till dig. Se den och reagera på lämpligt sätt.

Till att börja med kan vi väl konstatera att dialogen inte fungerat vid förändringarna som gjorts på Klockarängen. Förändringen bygger på nya regler och tankar om att vården och omsorgen ska bli bättre för alla, både boende och personal. Tanken är att de gamla ska kunna röra sig mera fritt, komma ut i trädgården som ska anläggas på utsidan och att de dementa äldre ska få extra bra omvårdnad efter sina behov. Där är vi i alla partier överens om att det är en bra utveckling; det är bristen på information och dialog som skapat den oro som anhöriga nu ger uttryck för.

Sen går Boel igång på detta med valfrihet och LOV (lagen om valfrihetssystem) och vårt motstånd mot dess införande i Ale kommun.

Vi i Vänsterpartiet är inte emot ”lagen om valfrihet” för att vi vill människor illa! Vi är emot den då vi ser att den främst är till för att ge företag inom vård och omsorg tillträde till de kommunala tjänsterna efter att kommunen har satt minimikraven.

Vi är INTE mot valfrihet, för valfrihet definierar vi som en möjlighet att själv kunna bestämma vad och när man vill göra saker, eller få dem utförda åt sig, INTE vilket företag som skall få tjäna pengar på dig. För vinstintressen anser vi inte skall finnas inom vård och omsorg.

Det som förvånar är att trots de skandaler inom den privata vården och omsorgen (med vanvård av äldre och utförande av miljardbelopp ur landet av de skattepengar vi betalat dem med, som kommit fram i media under hösten), framhärdar Ale kommun i denna lovsång över LOVen.

Det faktum att det inom privat vård och omsorg (även när den är offentligt finansierad) inte finns meddelarfrihet (detta innebär att om en anställd inom privat vård och omsorg går ut i offentligheten med oegentligheter, fel och brister så riskerar hon/han sin anställning) gör ju inte det hela bättre.

Trots detta vill majoriteten (M, FP, KD, AD och C) fortfarande införa LOV vilket faktiskt öppnar portarna för dessa bolag. Vi är väl medvetna om att detta, ännu så länge, bara gäller inom hemtjänsten, men skall vi lämna de äldre åt sitt öde som valt fel eller inte valt alls utan bara blivit placerade i ett bolag?

Faktum är att vi inte tror att de äldre som drabbats av vanvården har VALT detta trots att de inte har bytt bolag eller flyttat till annat boende. Det är trots allt en viss skillnad mellan att välja var du till exempel köper din mat och vem ska ta hand om dig när du är gammal och trött. I det första fallet blir konsekvenserna inte lika stora som i det andra.

Skulle det framkomma att det finns missförhållanden hos en privat aktör inom vård och omsorg (i vårt fall hemtjänst) är det betydligt svårare och tar längre tid att åtgärda politiskt än om det skulle drivas i egen regi. Detta förutsätter självklart att det kommer upp i ljuset (meddelarfrihet). Med dagens regler måste vi tyvärr konstatera att vi är rädda för att bli gamla och sjuka.

Med detta i åtanke vore det lämpligt att åtminstone avvakta utredningen om förändringar i lagar och regler inom området och se vad de kan ge innan man driver LOVen vidare. Där tycker vi att  majoriteten bör sansa sig. Varför så bråttom???

Det vi bör göra och också arbetar för är utvecklandet av dialogen och valfriheten inom den kommunala vård och omsorgen. Där handlar valfriheten om att välja vad och när du vill göra eller ha hjälp med saker och ting, och inte att välja vem som skall få tjäna mest pengar på dig eller dina anhöriga.